Okej... Jag har ingen katt,
men I sure wish that jag hade en liten kattunge här nu,
mysa. I soffan. Ligga i knät. Sniffa i nacken. Dra ljupa
långa andetag av ren njutning. Sucka sådär välmående. Le.
Känna att man inte skulle vilja vara någon annan stans
än just där man befinner sig just då.

Okej, ni fattar...
Jag vet inte vart katten kom in i bilden,
för ni fattar väl att det inte är någon katt jag skriver om..?

Jag känner mig som Bree Van De Kamp när jag går runt och
plockar i lägenheten. Ensam. För att för en liten stund
tänka på något annat. Inte visa några som helst tecken på känslor.

Men skönt... Då har jag mina underkläder sorterat i färg
och mattfransarna är kammade... And now what?


Jag är klar nu.
Klar för städning och plock.
Klar med besvikelse på besvikelse.

Helt jävla klar för idag.