Internat i skogen

Helt slut är jag, men känner att jag sakta sakta börjar
komma tillbaka till det normala igen...

I måndags begav jag mig till skolan, för att åka bussen
ut till Bjursås skogar med stört tungt och stor packing på ryggen.

Vandra ca. 0.7 mil dag 1 med gruppen.
Slå läger, grilla korv. Leka. Grilla marshmallows
och dricka te. Tänka på sin sköna blåa soffa där hemma...

Sova i tält. Kallt. Vakna halv 7 dag 2 för att direkt göra
sig redo för dagens resterande 1,8 mil till fots genom
stigar, myrmark och landsvägar, över rötter och stenar
följa de blåa prickarna på trädstammarna.

Vi klarade det! Såklart! Jag fick en bra grupp som dessutom
taggade varandra så pass att vi kom först till måldestinationerna!
Glatt humör, skratt och röda ansikten. Skogarnas kräftor!
Fick ju kanonfint väder också. Humöret på topp, trots situationen!

Har aldrig längtat SÅ efter mållinjen, efter att få ta av sig packningen,
efter att få sätta sig i en buss som tar en hemåt igen. Efter ett badrum.
Efter känslan av att vara nyduschad. Efter att höra vattenkokaren. Doften
av teet. Efter mjuksbyxorna och filten.

Haha, får det att låta som om jag varit ute i skogen flera dygn.
1,5 dygn räckte nog och väl för att inse hur bortskämd jag är på det viset.
Hur tacksam jag är för att jag har det som jag faktiskt har det!

Har aldrig varit så skönt att få lägga sig, helt utmattad & nöjd
i sin egna, nybäddade säng förut. Njutning på hög nivå.

Somnade ovaggad.



Halvvägs dag 2, uppe på Ärtknubben

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0