24 augusti. Sådär tacksam, ni vet.

God kväll. Natt nu.
 
Jag befinner mig i någon slags sentimental sinnesstämning just nu.
Jag har precis tittat på en film som jag verkligen gillade.
Celeste & Jesse forever.
 
Varma rekommendationer.
En sån film som tydligen ger en sentimental sinnesstäming efteråt.
Men den var bra. Får en att tänka på hur det kan gå.
Hur det kan gå när man tar varandra för givet. Och så.
 
Apropå något annat,
eller apropå sentimental sinnesstämning,
så sitter jag och tänker på året som har gått.

Vad mycket som kan hinna hända.
Vad mycket bra som kan hinna hända.
 
Det är nämnligen så, att för exakt ett år sedan, idag,
så frågade jag chans på min nuvarande pojkvän.
 
Han har haft mig i ett år nu.
Fast, egentligen har han haft mig längre än så.
Jag minns så väl hur jag refererade vår dåvarnade relation till Håkan Hellströms texter. Hur han sjöng att om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt. Och att jag har lurat mig själv för många gånger nu. Jag trodde kärlek som din var lätt att fånga nu. Kan du älska mig som fiskmåsarna älskar takåsarna..?
 
Det var en ständig kamp mellan Håkan och Melissa Horn i hörlurarna ska ni veta. Och det var många gånger jag kände för att lägga allt bakom mig och se framåt. Som Melissa sjöng; ta steget ur vår sista dans.
 
Jag är glad att jag inte gjorde det.
Jag är glad för att jag kastade mig ut.
Och jag är glad för att han fångade mig.
 
Jag är glad för att han har stått ut med mig i över ett år nu, som hans flickvän.
 
Jag är glad.
Lycklig.
Sentimental.
Men lycklig.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0