stefhansdotter

Vi går ur amningsperioden ikväll. 

Alfons har inte ammat dagtid på en vecka nu, och ikväll ska vi avsluta nattamningen. 

Han har inte kunnat somna utan att amma, med undantag för vagn och bil. Och fåtal gånger i bärselen. 

Nu ligger han och sover middag. Han skrek sig själv till sömns och grät på ett sätt jag aldrig hört honom gråta förut. Jag låg bara bredvid och kände mig sådär otillräcklig som jag gjorde de första veckorna i hans liv. Usch vad hemskt. Jag ser inte fram emot den här natten... 

Anledningen till att vi ska sluta amma just nu, är att amningen ställer till det mer än vad den gör nytta längre. Den gör att Alfons hellre ammar än att äta riktig mat. Han sover dåligt och vill amma varje timme på natten (antagligen för att han är hungrig). Alla dessa uppvak mitt i natten stör min & Roberts, men framför allt Alfons sömn! 

Jag insåg nyss att vi har ammat för sista gången. 

Jag föreställde mig att sista gången skulle vara så mysig och sentimental och att jag skulle veta att nu är det sista gången jag ammar Alfons. Inte ligga och halvsova och tänka "här, ta den här och sov en stund till!" 

Alldeles säkert för att vi ska sluta amma, så tänker jag på hur mysigt vi haft det. Hur glad han är alldeles efter och hur effektivt det varit för att få honom att somna. 

Lika mycket som jag kommer sakna det,  lika mycket ser jag fram emot tiden efteråt. Jag föreställer mig att han äter mer mat och hur han sover bättre på natten. 

Han är minsann ingen spädis länge, utan blir mer barn än bebis för varje dag som går. Jag visste ju hela tiden att amningsperioden är kort, och jag visste hur bitterljuvt jag skulle tycka att den här dagen skulle vara. 

Jag kunde gå i bara tröjan och känna hur solen nästan brände genom tyget. 

Ahh... Nu är det lätt att må! 

Alfons går mer än vad han kryper just nu, så ett par vårskor är givet. 

De kom på posten idag. Så himla söta!

God kväll. 

 

Idag har det varit en sån fantastisk dag! 

 

En solig söndag. Slutet på februari och jag har redan såna vårkänslor! Idag tog jag, Robert och Alfons en promenad i solen. När vi kom hem igen så tog vi fram grillen och grillade årets första korv. Det var SÅ gott! Och SÅ skönt i solen. Affe snusade  på i vagnen så vi satt kvar och drack kaffe och åt en bulle. När han vaknade var det full rulle igen. Mot eftermiddagen gick jag till gymmet för att köra ett bodypump-pass. Helt otroligt vad svag jag är! Men det är skönt att få smyga igång träningen igen. Nu sitter jag i soffan med en kopp te. Robert är hon en kompis och Alfons sover för tillfället. Jag orkar knappt lyfta tekoppen efter träningspasset, haha! Då vet man att man tagit ut sig.

 

Jag hoppas att Alfons låter oss sova bättre inatt. 

I veckan har han haft feber så sömnen har varit helt rubbad (mer än vanligt - kan ni tänka er att det går?!) han har inte haft någon feber i helgen, men han har vaknat och gallskrikit 10-20 gånger per natt... Det är antagligen fler tänder på gång som spökar :/. Jag tänker att det kommer bli så mycket lättare när jag och Alfons kan prata med varandra, att han kan berätta för mig vad som är fel och att jag kan förklara för honom att det kommer bli bättre. Min lilla plutt ❤

 

och apropå min lilla plutt... HAN FYLLER ETT ÅR PÅ FREDAG! 

Att det har gått ett helt år sen han föddes..? 

 

Tänk när han var en sån här liten gose?!