Kände mig supernöjd över att jag ens fick ihop knappen. Min kropp är inte direkt vad den har varit, och kommer förmodligen aldrig bli sig lik igen. Ändå vill jag inte slänga bort kassarna som står längst inne i klädkammaren. Kassarna med de där kläderna jag kunde ha förr; de svarta jeansen, favoritblusen jag hade på inflyttningsfesten i Falun, klänningen som fick se många tidiga sommarmornar. Alla de där fina kläderna! 

Jag har hopp om att kunna få på mig dom igen och känna mig bekväm i dom. 

Så ikväll, när jag blev så nöjd över att ha fått ihop en knapp på ett par jeans. Liten muffinskant som hängde över och med volangen nedtryck under byxkanten. 

Då insåg jag att min kropp är fantastisk. Bristningar som visar att min bebis växt i en takt som huden inte hann med. En volang med extra hud som hållt min bebis varm och trygg. Hur fantastisk är inte min kropp som burit och fött ett barn?! En fin, frisk & alldeles underbar liten pojke. Det är bättre än alla blusar och smala midjor i världen! 

I år kommer jag stolt visa upp min kropp i bikini på stranden. Den har gjort stordåd och gett liv. De ni!