För mycket att ta hand om i hjärnan!

Jag borde inte sitta här och skriva just nu. Nej, inte på bloggen iallafall!  Jag borde sitta och nöta in glosor eller skriva om Charles Dickens och hans Oliver Twist! Jag hade två prov igår, båda matematik. Och imorgon har jag två prov till; Engelska och Arbetsmiljö & säkerthet. Engelskan har jag hört ska vara svår, och ARL ska tydligen var lätt! Skönt, då vet jag vart jag ska lägga krutet någonstans. (Kom på nu att jag har prov i teckenspråk på fredag också!)
Typsikt!

Jag vet att jag inte uppdaterad på länge, och när jag väl gör det så skrivs det bara massa smörja!  Förlåt mig för det!

Jag har ärligt talat inte haft ork eller lust till att sitta här och skriva om mina dagar. 
Sommaren försvann och hösten kom. I början var det en solig höst och jag ville spendera mesta dels av min tid utomhus. Åååh vad jag önskar att jag hade en bra kamera! Vill fånga ögonblick och skapa minnen. Min gamle canon & massa photoshop får väl duga ett tag till.
Sen kom ju november och hela min värld rasade.

Vad händer i mitt liv just nu då?
Inte mycket alls. Ärligttalat hänger jag inte med i alla svängar.
Fast jag har blivit bättre på det nu. Faktiskt!

Chris Daughtry får hjälpa mig att förklara...

Now that it's all said and done, I can't believe you were the one to build me up and tear me down like an old abandoned house.
What you said when you left, just left me cold and out of breath.
I fell too far, was in way too deep. I guess I let you get the best of me.

You took a hammer to these walls, draged your memories down the hall,
packed your bags and walked away. There was nothing I could say.
And when you slammed the frontdoor shut, a lot of others opened up.
So did my eyes so I could see that you never were the best of me

And I never saw it comming, I should've starter running a long, long tima ago.
And I never thought I doubt you, I'm better off without you,
more than you, more than you know.
I'm slowly getting closure. I guess it's really over. I'm finally getting better.
And now I'm picking upp the pieces, spending all of these years
putting my heart back together.
'Cause the day I thought I'd never get through,
I got over you!

Du kommer alltid ha en speciell plats hos mig.
Det vet du, för det har jag sagt till dig.
Jag har sagt mycket till dig, och nu är det upp till dig att komma ihåg det.
Om du vill det, vill säga..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0