Det gör ont att veta men lika ont att undra

Du säger att kärleken aldrig var till för dig,
att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen.
Säger att den delar sig vid kinden
och blir hel igen bakom dig.

Och varje moln är trasigt.
Du räknar allt sorligt natten lång.

Och hon du älskade en gång
och kanske älskar än.
Spelar det någon roll,
nej kanske ingen.

Kanske allt egentligen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0