Om tiden vill ifatt. Lars W. Mmm.

Det gick så sakta,
tog sån tid,
varenda vecka var ett år.
Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår.
Tills jag sa "väntar du på nån eller vill du bli min?"
Du sa "vad svarar man på sånt?"
Jag sa "man svarar nog ingenting"

Men lägg armarna runt mig och slit ut vad jag har
och gräv i det dunkla men kräv inga svar.
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla.
Men jag känner någonting, jag är så gott som förtrollad av

allt jag ser, allt jag hör.
Din röst, din blick, ditt skratt.
Du har ögon som berusar en natt.
Så jag väntar, ja jag väntar.
Om tiden vill ifatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0