Jag kan bli alldeles snurrig och fascinerad när jag tänker på hur kroppen fungerar, hur det växer ett liv inuti mig som snart är klar för ett liv på utsidan. Otroligt häftigt alltså. Att jag i princip inte behöver göra någonting, bara gå och vänta. 

Jag har haft det otroligt bra under mina 9 månader som gravid. Illamående och trötthet hör till, och det är tanken på att allt är som det ska som har fått mig att stå ut de första veckorna, som faktiskt var jobbigast. 

Visst saknar jag att bara få vara jag i min kropp, kunna dansa och ta ut sig rejält på ett träningspass eller få sova utan att någon studsar på kissblåsan. 9 månader är en sådan kort tid i sitt liv och jag längtar verkligen på min belöning nu! Jag vill se vem det är!