stefhansdotter

Nu har det gått 4 dygn sen vi slutade amma helt. 

Det gick bättre än jag trodde att sluta amma. Nu var jag så säker på att det var rätt tillfälle. Hela familjen behöver sova bättre och Alfons behöver äta mer vanlig mat för att bli mätt & nöjd. 

Första natten var riktigt jobbig. Han skrek och grät och var inte alls nöjd med det här beslutet. Redan andra natten hade han fattat grejen och gav snabbt upp protesterna. Tredje natten gnydde han till, skrek nån enstaka gång, vände sig om och sov vidare. Varje natt, som ett alarm, vaknar han kl 4 och vill ha välling. Sen sover han 2-3 timmar till innan han vill upp och busa. Det har gått över förväntan! 

När vi ammade tankade han närhet, nu de senaste dagarna har han kunnat krypa upp i knät på mig, gosa in sitt ansikte i mitt, ge mig en puss ibland och bara sitta alldeles stilla i några sekunder, sen går han iväg och fortsätter att leka. 

Min älskade lilla kille ❤️

Vi går ur amningsperioden ikväll. 

Alfons har inte ammat dagtid på en vecka nu, och ikväll ska vi avsluta nattamningen. 

Han har inte kunnat somna utan att amma, med undantag för vagn och bil. Och fåtal gånger i bärselen. 

Nu ligger han och sover middag. Han skrek sig själv till sömns och grät på ett sätt jag aldrig hört honom gråta förut. Jag låg bara bredvid och kände mig sådär otillräcklig som jag gjorde de första veckorna i hans liv. Usch vad hemskt. Jag ser inte fram emot den här natten... 

Anledningen till att vi ska sluta amma just nu, är att amningen ställer till det mer än vad den gör nytta längre. Den gör att Alfons hellre ammar än att äta riktig mat. Han sover dåligt och vill amma varje timme på natten (antagligen för att han är hungrig). Alla dessa uppvak mitt i natten stör min & Roberts, men framför allt Alfons sömn! 

Jag insåg nyss att vi har ammat för sista gången. 

Jag föreställde mig att sista gången skulle vara så mysig och sentimental och att jag skulle veta att nu är det sista gången jag ammar Alfons. Inte ligga och halvsova och tänka "här, ta den här och sov en stund till!" 

Alldeles säkert för att vi ska sluta amma, så tänker jag på hur mysigt vi haft det. Hur glad han är alldeles efter och hur effektivt det varit för att få honom att somna. 

Lika mycket som jag kommer sakna det,  lika mycket ser jag fram emot tiden efteråt. Jag föreställer mig att han äter mer mat och hur han sover bättre på natten. 

Han är minsann ingen spädis länge, utan blir mer barn än bebis för varje dag som går. Jag visste ju hela tiden att amningsperioden är kort, och jag visste hur bitterljuvt jag skulle tycka att den här dagen skulle vara. 

Jag kunde gå i bara tröjan och känna hur solen nästan brände genom tyget. 

Ahh... Nu är det lätt att må! 

Alfons går mer än vad han kryper just nu, så ett par vårskor är givet. 

De kom på posten idag. Så himla söta!